The thirty-something-gang..

 Om det finns ett 30-nånting-gäng...finns det då även ett 40-nånting-gäng? Och tillhör jag i såfall det? 

Eller måste man hänga på inneställen och te sig desperat för att få platsa där?

Frågorna...frågorna...ah...frågorna 

Nej jag tror inte jag räknar mej dit...men man vet ju aldrig. Har aldrig lidit av åldersnoja, aldrig oroat mej för att tiden drar iväg och jag aldrig hunnit göra DET, men vad är DET egentligen? Alla pratar om DET. För de flesta verkar fortplantning vara målet...det verkar inte gå att tänka på något annat än att man MÅSTE ha barn, annars är man ju konstig!, man måste ha hus, karriär osv. 

Jag har i stort sett alltid varit nöjd med att vara utan barn. En sväng där i 30-årsåldern så va jag kanske intresserad...kaaanske...men när jag tänkte närmare efter så varför skulle jag vilja ha barn, jag är inte intresserad av dom, dom är högljudda, sprider smitta och är skitiga och kladdiga för jämnan. Visst vissa ungar kan vara söta...sådär i-nån-annans-knä-söta men det är nog allt. 

Så fort nån klämmer ur sig en unge så ska man per automatik anse att dom är en superkvinna som lyckats med bravuren, konststycket, underverket the-once-in-a-lifetime momentet, som ingen (!?) före denna kvinna gjort, hon har missat de första stegen i människans historia. Men för guds skull säg ALDRIG emot. 

Nope, jag har lixom inget intresse i detta, inte heller i att gratta och låta oooh och aaah och åååh över nått miljarder kvinnor gjort i alla tider. 

Viss fine, bra jobbat *klapp på axeln* och *fånigt flin*. 

Nä men oj vad jag lät surig nu...but it's the truth...ladies. Deal with it!

 Hus då, japp det har jag och det har alltid varit ett mål, inte för att jag måste ha ett hus, utan för att jag inte kunnat föreställa mej instängd i en betonglåda någon längre tid. Eller jo, kanske mitt i stan då, bara låsa dörren å försvinna ett tag, det går inte så bra när man måste sköta en hel trädgård. Kanske man skulle haft både och? En lgh att vara "storstadspingla" i och ett hus att vara den där planteringsnörden och frihetsnörden i. Ja varför inte. 

Karriär då, mjo  den känns väl inte så viktig, jag har hittat vad jag vill göra, inte för att stiga i graderna...det har hänt av sig självt som sig gör när man har idéer, gillar sitt jobb och gör det man kan och lite till. Sen har väl inte det sista hänt än, det är bara nått som hägrar ännu...kanske inte ens blir av. Men jag har ändå mitt jobb jag trivs med.

Sist då, en MAN, ja en sådan måste man tydligen ha för att ha lyckats...ja dä va väl tur då att jag sprang på min 2008 där på radjos. Ja sedär ja det är 15 år sedan nu, jadå jadå vi är gifta sedan 2016...herre jösses man är väl inte helt misslyckad heller...för det är man väl om man inte fått en ring på fingret va...eller hur va de? 

Weeeeellllhhhh...så är det...

Grunna på de ni till nästa vända, C ya!